Pikkujoulu ja Aaronin jälki

Pikkujoulun kunniaksi tein Aaronille jäljen . Harvoin sitä voi tehdä tähän vuodenaikaan,usein on lunta maassa ja pakkasta. Olen taas saanut sellaisen jälkikoiran että joudun jarruttamaan kaiken mitä pystyn ; kantapäät tukevasti maassa ja molemmat kädet jälkiliinan ympärille . Hiki tästä tulee. Eilen oli + asteita kun vedin jäljen mutta tänään se oli jäätynyt.En oikein tiedä miten se jäljen " haju " käyttäytyy kun jäätyy.Hyvin se Aaron jäljesti mutta ehkä vähän huolimattomasti ( vai johtuuko se siitä että itse olen niin " vaativa " ).
Eilen metsälenkillä näimme kaksi valkohäntäpeuraa. Kyllä se vaan niin on että Venlan taitoja pitäisi hyödyntää paremmin.Venla liikkuu niin hiljaa ja varovaisesti metsässä ja jos vain itse osaa lukea koiraa niin se osoittaa usein missä riistaa on;hirviä,kauriita,peuroja sekä metsälintuja. Tein muutama dummi harjoituksia pihalla kaikkien koirien kanssa , kulkivat kaikki vieressä ja saivat vuorotellen noutaa eri paikoista pihalla, oli samalla muisti sekä maltti harjoitus . Isac sai noutaa omaksi iloksi kun niin nauttii siitä .

Så här till lilla jul drog jag ett blodspår åt Aaron. Sällan kan man den här årstiden dra spår eftersom oftast har vi redan snö på marken och minusgrader. Så nu igen har jag en spårhund som jag bromsar allt vad jag är värd , hälarna i backen och spårlinan hårt i båda händerna . Svettigt blir det.Det var plusgrader då jag drog spåret igår och idag var det fruset.Jag vet inte hur vittringen av spåret blir då. Aaron spårade nog fint men jag tyckte att han var lite ouppmärksam ( eller är det bara så att jag är så krävande ).
Igår såg vi två vitsvanshjortar på vår skogslänk. Nog är det bara så att man borde utnyttja Venlas talanger bättre i skogen .Hon rör sig så tyst och försiktigt i markerna och bara man kan läsa henne så visar hon tydligt var det finns älgar,olika hjortar och rådjur samt skogsfåglar .
På gården gjorde jag några dummi övningar med alla hundarna . De gick bredvid mig och fick i tur och ordning apportera från olika ställen .Det var på samma gång en minnes och stadgeövning . Isac apporterade för sin stora glädjes skull , han njuter så av det .